Boktjuven handlar om nioåriga Liesel Meminger som växer upp i en fosterfamilj i Tyskland 1939. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Och det är just Liesel som är boktjuven i berättelsen. Berättaren är dock en helt annan person, nämligen Döden.
"Det är egentligen bara en liten historia som, bland annat, handlar om: en flicka, några ord, en dragspelare, några fanatiska tyskar, en judisk slagskämpe och en hel del stölder. Jag såg boktjuven tre gånger."
Liesel stjäl sin första bok under sin brors begravning. Boken tillhör en av gravgrävarna och Liesel fascineras av orden i boken, orden som hon inte kan läsa. Med hjälp av sin fosterpappa lär sig Liesel alfabetet och småningom att läsa och Dödgrävarens handbok blir den första bok som hon läser. Det blir dock inte den sista. Liesels fascination för ord gör att bokstölderna blir många. Hon stjäl böcker bl.a. från nazisternas bokbål och från borgmästarens bibliotek och hon delar frikostigt med sig av sina fynd till människorna i skyddsrummen under bombningarna och till den jude som familjen gömmer i källaren. Boken som Liesel själv skriver räddar till sist bokstavligen livet på henne.
Parallellt med Liesel får vi också följa Döden som har många uppdrag under krigstidens Tyskland. Döden är inte skrämmande utan hen tar läsaren med och berättar om det enkla, men dramatiska livet i en tysk småstad under andra världskriget.
När jag slog igen pärmarna till Boktjuven tänkte jag flyktigt att "Det här kanske är den bästa bok jag någonsin har läst". Nu ett år efter att jag läste boken tänker jag fortfarande likadant. Berättelsen griper tag i en från första stund. Språket är ibland nästan poetiskt och det överraskande berättarperspektivet ger ett helt annat djup i berättelsen. Boken är en ungdomsbok, men den kräver nog sin läsare och den passar utmärkt även för vuxna läsare.
Kicki
